Fashionista

Jag och Karin bestämde oss för några dagar sedan att vi skulle hitta på något som vi inte brukar göra. Inte fika, inte gå på stan, inte se på film. Vi skulle paddla kanot. Perfekt! träning, natur och picknick, allt i ett.
Så iväg rullade vi med bilen till den sjö där Karins släktingar hade sin kanot liggandes. Med oss hade vi varma kläder (näst intill för varma^^) äpplepaj, stekta äpplen med kanel, kaffe och vatten.

Det största äventyret var nog faktiskt att få ner kanoten till vattnet. Jag frågade Karin om Kanoten låg rätt på den vagn vi skulle dra den på och frågade om den inte skulle ligga åt andra hållet. Dock var hon var säker på sin sak. Man fick böja sig ner långt ner för att putta kanoten.  Karin var även rätt säker på vägen. Men en man som höll på att bära in saker till sitt hus förstod att vi var på väg till vattnet...vi hade en kanot liksom, klart han förstod det=P.... rådde oss att gå tillbaka och ta en annan väg eftersom vi annars skulle behöva passera en bergssluttning och andra hinder. Därför vände vi om. Med nöd och näppe lyckades vi få ner kanoten till vattnet.

Till slut satt vi i kanoten och satte kurs ut på det vilda vattnet. Himlen var grå och trist av alla tjocka moln som dålde solen, men trots det kändes det härligt och fridfullt ute på vattnet. Så fort vi fick syn på en mysig liten ö längre bort, blev vi sugna på att äta våran lilla picknick där. Ön var längre bort än jag trott, men efter massor av paddlande, skratt, fotande och pratande var vi framme vid den ytterst lilla ön. Sedan tog vi fram våran smarriga matssäck och kalasade. Det blev ännu bättre när även solen tittade fram bredvid de mörka molnen. 

 

Efter en lång stund tittade vi på klockan. Tiden hade sprungit ifrån oss och det var dags att plocka undan denna härliga picknick och bege sig hemmåt. Det såg väldigt varmt ut i vattnet så vi tog på oss våra badkläder och hoppade i...
Nej, stopp ett tag. Du trodde inte det va?^^ skämt och sido vi började bege oss hemmåt.
 
Turen tillbaka bestod både av sång, fotande och prat. Hemskt trevligt. När vi väl skulle dra kanoten på vagnen tillbaka var jag tvungen att fråga om vi kunde testa att lägga den åt andra hållet. Denna gång var Karin villig att testa min teori. Vilket var den rätta teorin. Skrattandes insåg vi hur mycket energi vi hade slösat genom att ha dragit den på det andra viset. När  väl vägen delade sig så sa Karin att hon trodde på den större vägen, medan jag trodde på den andra. Även denna gång slutande allt i skratt. Vi hade hamnat på den stora vägen och helt fel. Så det var bara att vända om. Karin ledde oss  fel där ett tag, men det var ju trots allt misstagen som vi hade mest roligt åt. Karins underbara bakverk gjorde mödan värt.

Vilken underbar utflykt.