Fashionista

Idag hoppade jag 14000 ft! Helt galet! Jag vagade inte beratta for mamma att jag skulle hoppa for gud vet att hon skulle skramma upp mig och forsoka overtala mig att inte hoppa. Sa efter jag hoppat sa slog jag en pling till henne. Pa sa vis behovde hon inte oroa sig for att jag inte skulle klara det. For de som funderar pa att gora det, fundera inte!! GORT!

Klockan 06:20 stannade bussen utanfor hostlet. Som den morgonmanniska jag inte ar sa var jag jattetrott tills vi var framme. Jag hade sallskap av tva danskar som jag snackade en hel del med. Jag skippade tyvarr filmen, jag onskar jag hade bokat en film, men det kostade liksom 1000 spann extra. Sa forst tog vi pa ett par stora roda byxor. Sedan hjalpte instruktorerna oss att ta pa hela utrustningen. Jag snackade med en kille dar som kande igen mig fran en annan gang nar jag var dar, men det blev installt (det blev installt hela 3 dagar innan jag fick vara med om denna underbara upplevelse). Sa mot planet gick vi. Val pa planet borjade nervositeten hojas. Jag fick sitta precis bredvid dorren pa golvet med instruktoren hart fastspand pa ryggen. Desto hogre vi kom desto mer nervos blev jag.

Vid 14000 ft sa instruktoren "Open the door its time!" Jag bara "Oh no!" och sa drog jag upp dorren och dinglade med benen utanfor planet. Hur sjukt var inte det liksom!!!! i vanliga fall brukar jag gora allt for att stanna pa planet. Sa dar hangde jag utanfor planet och utbrister "What the f*ck am I doing here?" Sedan foll vi...och vi foll...och foll...200km/tim Herregud!! Mina kinder fladdrade som jag vet inte vad!! Det var svart att andas, trycket var sa himla hart. Nar val fallskarmen falldes ut, var det skonare. Helt lungt att bara segla ner och se fyren, havet som solen speglade sig vackert i, alla berg och kullar som fick landskapet att se sagolikt ut. Jag forsokte fa mig att inse att jag faktiskt flog hogt uppe i luften, det var sa att man ville nypa sig sjalv. Det coolaste var nar han lat mig styra. Vi gjorde en jattestark svang och snurrade runt i luften. Det var som den basta grejen nagonsin. Val Nar vi borjade narma oss marken ville jag bara pausa och stanna kvar i luften. Nar vi val skulle landa var jag radd, alllt gick jattefort och jag trodde det skulle bli en hard landning, men vi susade ner sa mjukt i det vata graset. Chockad efter turen satt jag i nagon minut. Kort darefter kom en till och skulle landa. Dock var folk i vagen. Han skrek "Get out of the way!" men de kraschade in i varann. Ingen verkade bli skadad, lite ont bara.

Vilken underbar upplevelse! jag vill gora det igen. Sa coolt!!
XOXO Lisa